Vem vet?

Vem vet hur livet blir?

Vem vill veta?

Om jag vetat hade jag då orkat fortsätta?

Sett någon mening?

Kanske. Kanske inte.

Vad jag vet är att det hade varit svårt att glädjas åt något med vetskapen om att det mörka alltid kommer. Att det bra är övergående. Att livet är utmätt.

Att det för mig var bestämt att vandra mellan toppar och dalar, ljus och mörker, depression och välmående.

Att jag för alltid skulle bära en gnagande ångest i mitt bröst.

Hade jag vetat att jag denna vår skulle få känna en glädje jag bara drömt om så hade antagligen denna vetskap kvävt känslan och lämnat mig miserabel som vanligt.

Fått mig att inte våga ta emot.

Att springa.

Skrämt mig in i min trygga vrå av mörker och varnat mig från att komma ut i ljuset.

Hållit mig på plats.

Bättre då att vara ovetandes.

Att få hoppas på det bästa på sin vandring genom livet.

En reaktion på ”Vem vet?

  1. Denna vandring är mig given.
    Skogen är mitt hem.
    Bakom varje gran ett troll.
    Bakom varje moln en sol.
    Skuggor visar min kontur.
    Stormar rufsar om mitt hår.
    Fåglars sång där mossan blir min bädd. Vilar under björkars sus.
    Gömd för hökens vingar.

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Marie - Skriver om livet Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s