Maktlös vid sidan om ser jag dig klättra.Ser din kamp.Jag kan stötta på vägen upp, ta emot dig om du faller, men det sista klivet måste du själv ta.Upp över kanten.Som du sa att du ville.Önskade.Trots att tvekan blänkte våt i dina ögon.Jag hoppas att du vill.Att du orkar.Har du inte kraften så kommer jag … Fortsätt läsa Klättra…
orka
Vem vet?
Vem vet hur livet blir? Vem vill veta? Om jag vetat hade jag då orkat fortsätta? Sett någon mening? Kanske. Kanske inte. Vad jag vet är att det hade varit svårt att glädjas åt något med vetskapen om att det mörka alltid kommer. Att det bra är övergående. Att livet är utmätt. Att det för … Fortsätt läsa Vem vet?
Backen
Uppförsbacke. Den kan vara lång. Seg. Riktigt jävlig. Men ingen uppförsbacke är oändlig. Någon gång tar den slut. Och på andra sidan är det nedför.
Ett nytt år
Nytt år nya möjligheter... Men: Om du inte orkar. Inte har kraften att ta dig an dessa oändliga möjligheter som ligger inför dig. De syns tydligt. Du sträcker dig men avståndet är för långt. Går inte att nå. Vag gör du? Fryser fast eller gör ditt bästa? Än så länge är metoden små, små steg. … Fortsätt läsa Ett nytt år
Måste orka
-Pappa kom. Jag ska visa dig nåt. Pappa? Jag hör hans röst. Hans ord och hans vädjan om att bli sedd. Jag måste gå. Måste bekräfta att jag bryr mig om. Vill verkligen se. Men jag går inte. Ligger kvar i ett försök att lugna den puls som av hans ord stigit till max. Hålet … Fortsätt läsa Måste orka
Herr Arnes 