Vart är jag på väg?

Att falla. Handlöst utan kontroll. Oviss om hur länge och var man tar mark. Att i panik försöka greppa minsta halmstrå, och i blindo söka en fast punkt. Något att hålla i. Någon att hålla om. Vart är jag på väg...?

Nyårslöften…

Mitt enda nyårslöfte har så länge jag kan minnas varit att inte ha några nyårslöften. De tjänar ändå ingenting till. Är aldrig genomtänkta eller hållbara. Bara impulser om ett bättre leverne i stundens hetta. Värdelösa helt enkelt. Är av den åsikten att ett löfte är ett löfte och det håller man. Så varför ljuga för … Fortsätt läsa Nyårslöften…

Val…

Att välja, hur svårt kan det vara? Tuffa på i invanda spår eller svänga av? Välja nytt? Att stå kvar i trygghet. Bara vara nöjd? Eller söka det som får livet att spira? Känna eller inte känna? Leva ut eller stänga in? Konsekvenser kommer oavsett. Smärta. Sorg. Slentrian. Ångest. Kanske glädje. Över vad livet faktiskt … Fortsätt läsa Val…

Vem vet?

Vem vet hur livet blir? Vem vill veta? Om jag vetat hade jag då orkat fortsätta? Sett någon mening? Kanske. Kanske inte. Vad jag vet är att det hade varit svårt att glädjas åt något med vetskapen om att det mörka alltid kommer. Att det bra är övergående. Att livet är utmätt. Att det för … Fortsätt läsa Vem vet?

Vår

Ibland startar livet om. Det som förut gjorde så ont dämpar sig en aning och får stå i skuggan av något nytt. Något spännande. Skygglapparna som så länge skyddat från att möta helvetets blickar släpper lite på trycket och låter ögonen möta världen. Synen är skarpare. Färgerna starkare. Människorna gladare. Leenden. Blickar. Glädje. Kärlek. Vårkänslor? … Fortsätt läsa Vår

Tvärtom

Sommar. Fint väder. Varmt. Ledig. Må bra? Det gör man väl. Det är väl självklart med alla dessa positiva beståndsdelar. Alla mår bra på sommaren. Så är det bara. Alla! Inte jag. Fy fan va jobbig du är. Varför kan inte du må bra som alla oss andra? Vad mer kan man begära, det är … Fortsätt läsa Tvärtom