Att falla.
Handlöst utan kontroll.
Oviss om hur länge och var man tar mark.
Att i panik försöka greppa minsta halmstrå, och i blindo söka en fast punkt.
Något att hålla i.
Någon att hålla om.
Vart är jag på väg…?
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Herr Arnes 
Det är en odefinierad tillvaro, utan någon gräns så är det svårt att veta vart man slutar eller vart man börjar. Jag kan, i detta som du skriver och som jag absolut kan känna igen mig i, undra vem jag är. Hur kan jag skapa mig min egen tillvaro och ge mig själv ett syfte?
Vad flummigt det blev.
Jag känner igen mig, absolut! Jag undrar hur jag kan veta vart jag är på väg när jag ibland varken vet vem jag är eller vart jag ska?
Men visst blir allt tydligare när man delar livet.
Tack för din text! Inspirerande!
GillaGilla