Jag tappade bort mig själv.Glömde helt vem jag var.Gick vilse.Blev en annan, en ny.Hittade nya stigar och återfann de gamla.Nu är jag båda.
förändring
Vart är jag på väg?
Att falla. Handlöst utan kontroll. Oviss om hur länge och var man tar mark. Att i panik försöka greppa minsta halmstrå, och i blindo söka en fast punkt. Något att hålla i. Någon att hålla om. Vart är jag på väg...?
Nyårslöften…
Mitt enda nyårslöfte har så länge jag kan minnas varit att inte ha några nyårslöften. De tjänar ändå ingenting till. Är aldrig genomtänkta eller hållbara. Bara impulser om ett bättre leverne i stundens hetta. Värdelösa helt enkelt. Är av den åsikten att ett löfte är ett löfte och det håller man. Så varför ljuga för … Fortsätt läsa Nyårslöften…
Bränd & Förändrad…
Att ta klivet. Stiga fram, ut ur mörkret. Synlig. Blottad för bedömning. Låta dem se vem du är. Inte den du var. Förändrad. Skygg. Rädd... att bemöta ifrågasättanden. Höjda ögonbryn. Kommentarer. Vad ska de tro? Du är du men inte den du de känner. En ny person. Människa. Själ. Du är rädd men måste våga. … Fortsätt läsa Bränd & Förändrad…
Val…
Att välja, hur svårt kan det vara? Tuffa på i invanda spår eller svänga av? Välja nytt? Att stå kvar i trygghet. Bara vara nöjd? Eller söka det som får livet att spira? Känna eller inte känna? Leva ut eller stänga in? Konsekvenser kommer oavsett. Smärta. Sorg. Slentrian. Ångest. Kanske glädje. Över vad livet faktiskt … Fortsätt läsa Val…
Är det du…?
Är det du? Jag tror det... Som ska skaka om min värld? Det känns så... Få mig att vakna till liv? Om du låter mig... Som ska få mig att känna? Det vill jag... Är det du som ska få mig att älska? Ja, det är jag...
En ängel…
Vem är du? En ängel? Utsänd enbart för mig? Ett ljus i mitt mörker? En väg ut, till något nytt? En ny början? Eller en dröm? En illusion? Skapad i min egen förtvivlan? Vill du mig väl? Vill du mig ont? Vad vill du? Rädda eller sänka? Är tårarna som grumlar mina ögon av kärlek? … Fortsätt läsa En ängel…
Samvetet…
Det gör ont. Fy fan vad ont det gör. Du tar över min kropp. Förgiftar mitt sinne. Plågar mig. Med all rätt... Jag sårade djupt... Oförlåtligt? Kanske... Men inget annat fanns. Ärlighet... Smärta... Bryta... Konsekvensen... Slagen i dina järn. Fast. Lidande... med all rätt...
Skyldig…
Förbannelser slår hårt över min kropp. Sticker djupt i hjärtat. I min själ. Ändå står jag kvar. Skyldig. Jag ser hur du brister. Går itu och krossas framför mina ögon. Slå mig. Hata mig. Krossa mig som jag just krossat dig.
Tänk om…
Om jag inte provar, hur ska jag då veta om det är rätt? Du måste chansa ibland. Livet är för kort. Tänk om det är fel. Om jag ångrar mig. Mister allt jag har och står tomhänt. Ensam. Risken finns... är du villig att ta den...? Ja... nej... eller... Lev du kvar i din trygghet. … Fortsätt läsa Tänk om…
Herr Arnes 