Fall

Så kom fallet. Igen.Jag visste. Väntade.Det var ingen överraskning.Ändå stod jag hjälplös.Handfallen.Min plan om ett behärskat mottagande slogs sönder.Jag slogs i spillror.Erfarenheten vet om hur jag ska limmas ihop. Var varje del passar in.Ändå är jag skakad.Och aningen skörare än gången innan.

Övergiven

Övergiven… igen…På riktigt eller i fantasin?Svårt att säga.Ibland kan jag inte skilja dem åt.Ibland är fantasin så stark och realistisk att skillnaden är hårfin.Svår att avgöra.Men det är väl känslan som räknas.Min känsla.Den säger att jag är övergiven.Att jag inte är värd att lägga tid på.Så om den är verklig eller påhittad spelar ingen roll.Den … Fortsätt läsa Övergiven

Vart är jag på väg?

Att falla. Handlöst utan kontroll. Oviss om hur länge och var man tar mark. Att i panik försöka greppa minsta halmstrå, och i blindo söka en fast punkt. Något att hålla i. Någon att hålla om. Vart är jag på väg...?

Vår

Ibland startar livet om. Det som förut gjorde så ont dämpar sig en aning och får stå i skuggan av något nytt. Något spännande. Skygglapparna som så länge skyddat från att möta helvetets blickar släpper lite på trycket och låter ögonen möta världen. Synen är skarpare. Färgerna starkare. Människorna gladare. Leenden. Blickar. Glädje. Kärlek. Vårkänslor? … Fortsätt läsa Vår

Snälla, hjälp mig

När det vackra är fult. Det roliga tråkigt. När glädjen är sorg. Det pigga är trött. Det värdefulla värdelöst. Det livfulla ett tomrum. När hoppet är hopplöst. När hjälpen känns hjälplös. När meningen inte längre har en mening. När livet inte längre har ett värde. Snälla, hjälp mig då att vara stark.

Borta

Vila nu. Snälla lova mig att vila. Fri från springet. Hetsen. Jakten. Jag sa det då. Nästan skrek till slut. Men orden nådde inte fram. Dina dövade öron tog inte emot Men du flyr inte mer. Slutade springa från ditt inre mörker Den 1:a december i år.