Vila nu. Snälla lova mig att vila. Fri från springet. Hetsen. Jakten. Jag sa det då. Nästan skrek till slut. Men orden nådde inte fram. Dina dövade öron tog inte emot Men du flyr inte mer. Slutade springa från ditt inre mörker Den 1:a december i år.
Ångest
Skugga
Hela tiden är den med. Övervakar. Letar efter tillfällen. Små små tecken på en chans att få kliva fram. Ställa sig framför och ta över. Att grumla sinnen och lägga oskärpa över världen. Man tycker att man borde veta. Vid det här laget kunna förutse. Med alla erfarenheter och bakslag borde det inte vara svårt. … Fortsätt läsa Skugga
Utan filter
Ögonen är vidöppna. Öronen likaså. Stängs aldrig. Blinkar knappt. Vilar aldrig. Blickar ut över världen. Lyssnar. Tar in utan filter. Allt. Tills hjärnan tiltar. Överfull av information och intryck. Tar in lite till och trycket ökar. Pyser. Sväller snart bortom kontroll. Härdsmälta. Blunda. Låsa in sig och gråta. Låta tårarna falla och rensa ut. Ensamhetens … Fortsätt läsa Utan filter
De andra
Det handlar om mig. Bara om mig men det är andra det går ut över. De som får städa upp efter mig. Ta hand om kaoset efter skalven. Stötta Hjälpa mig upp på fötter. Jag är er evigt tacksam.
Ångestkramar
Du kramar. Till en början är det inget. Känns knappt. En förnimmelse över bröstet. Obehag. På väg att bli sjuk? Det är så det känns. Tyngd. Men innerst inne vet jag. Det är du. Du är tillbaka. Ovälkommen. Inte inbjuden. Ändå står du där. Tränger dig på. Våldgästar. För hur länge? Det finns inget svar. … Fortsätt läsa Ångestkramar
