Min nyckel. Fortfarande på kroken innanför din dörr. Min nyckel. Den som var din. Det lyser i ditt kök. Kanske ska jag gå in. Knacka på och be om den tillbaka. Säga vad jag känner. Kanske bjuder du in. En kopp te. Säger att du gjort ett misstag. Att du ångrar dig. Att du vill … Fortsätt läsa Nyckeln…
Skyldig…
Förbannelser slår hårt över min kropp. Sticker djupt i hjärtat. I min själ. Ändå står jag kvar. Skyldig. Jag ser hur du brister. Går itu och krossas framför mina ögon. Slå mig. Hata mig. Krossa mig som jag just krossat dig.
Hur kan det vara så…
...att du kan känna sig som mest ensam trots att någon står vid din sida...?
Tänk om…
Om jag inte provar, hur ska jag då veta om det är rätt? Du måste chansa ibland. Livet är för kort. Tänk om det är fel. Om jag ångrar mig. Mister allt jag har och står tomhänt. Ensam. Risken finns... är du villig att ta den...? Ja... nej... eller... Lev du kvar i din trygghet. … Fortsätt läsa Tänk om…
Vågar du…?
Vad är du rädd för? Det okända? Otrygga? Det du tror dig sukta efter? Gräset på andra sidan... besitter känslor du saknar. Grönare...? Kanske... Vågar du? Ska du smaka måste du ta dig dit. Lämna det du har. Du kan inte ha båda. Vad hindrar dig? Tryggheten i det du har? Att du tänker det … Fortsätt läsa Vågar du…?
Det som var…
Så nära, ändå främlingar. Bortglömda av varandra. Kanske medvetet för att göra det lättare. För att slippa gråta öppet. Slippa fråga varför. Det bara är och vi flyter med. En gång var vi varandras. Nu är vi vänner. Försökte vi eller lät vi det bara hända? Minnen lever kvar men våra själar går skilda vägar.
Du & Jag
Solen är på väg ner. Du tar min hand och vi går längs stigen ner till vattnet. Den blå klänningen yr om dina bruna ben och du ler mot mig. Du är så vacker. Vattenytan är blank. Tyst. Bara du och jag. Känslorna är varma. Du skrattar. Springer före men jag hinner ikapp. Du vänder … Fortsätt läsa Du & Jag
Vem vet?
Vem vet hur livet blir? Vem vill veta? Om jag vetat hade jag då orkat fortsätta? Sett någon mening? Kanske. Kanske inte. Vad jag vet är att det hade varit svårt att glädjas åt något med vetskapen om att det mörka alltid kommer. Att det bra är övergående. Att livet är utmätt. Att det för … Fortsätt läsa Vem vet?
Vår
Ibland startar livet om. Det som förut gjorde så ont dämpar sig en aning och får stå i skuggan av något nytt. Något spännande. Skygglapparna som så länge skyddat från att möta helvetets blickar släpper lite på trycket och låter ögonen möta världen. Synen är skarpare. Färgerna starkare. Människorna gladare. Leenden. Blickar. Glädje. Kärlek. Vårkänslor? … Fortsätt läsa Vår
Snälla, hjälp mig
När det vackra är fult. Det roliga tråkigt. När glädjen är sorg. Det pigga är trött. Det värdefulla värdelöst. Det livfulla ett tomrum. När hoppet är hopplöst. När hjälpen känns hjälplös. När meningen inte längre har en mening. När livet inte längre har ett värde. Snälla, hjälp mig då att vara stark.
