De andra

Det handlar om mig. Bara om mig men det är andra det går ut över. De som får städa upp efter mig. Ta hand om kaoset efter skalven. Stötta Hjälpa mig upp på fötter. Jag är er evigt tacksam.

Hoppas…

Såren över ryggen har torkat. Vävt ihop blod och tyg och spricker sönder när T-shirten dras av. När tyget frias från skorporna. Blodet sipprar fram och igen måste han fly. Gömma sin blåslagna kropp. Låsa toalettdörren och vänta på att de andra ska gå. Höra gympaläraren släcka och stänga för dagen. Vänta så länge det … Fortsätt läsa Hoppas…

Tvärtom

Sommar. Fint väder. Varmt. Ledig. Må bra? Det gör man väl. Det är väl självklart med alla dessa positiva beståndsdelar. Alla mår bra på sommaren. Så är det bara. Alla! Inte jag. Fy fan va jobbig du är. Varför kan inte du må bra som alla oss andra? Vad mer kan man begära, det är … Fortsätt läsa Tvärtom

Stigen

En lövtäkt stig slingrar sig mellan träden. Nånstans leder den. Till eller ifrån. Det var den stigen som i förälskelsen ledde mig fram till dig. Det är samma stig som nu leder dig bort från mig. Avskedets smärta. ”Vi hörs.” Men båda vet att så är det inte. En lögn. Men sanningen gör ondare.

Ångestkramar

Du kramar. Till en början är det inget. Känns knappt. En förnimmelse över bröstet. Obehag. På väg att bli sjuk? Det är så det känns. Tyngd. Men innerst inne vet jag. Det är du. Du är tillbaka. Ovälkommen. Inte inbjuden. Ändå står du där. Tränger dig på. Våldgästar. För hur länge? Det finns inget svar. … Fortsätt läsa Ångestkramar