Det som var…

Så nära, ändå främlingar.

Bortglömda av varandra. Kanske medvetet för att göra det lättare. För att slippa gråta öppet. Slippa fråga varför. Det bara är och vi flyter med.

En gång var vi varandras.

Nu är vi vänner.

Försökte vi eller lät vi det bara hända?

Minnen lever kvar men våra själar går skilda vägar.

En reaktion på ”Det som var…

  1. Detta gillar jag, inte din sorg och pina men känslan du förmedlar.

    Det är så här man inte vill tänka i början (man vill inte tänka på slutet redan i begynnelsen) när man träffar någon men som man ändå inte kan låta bli att göra. Och redan då skapar det ett slags sorg, det som var då är inte längre nu.
    Det kan väl inte vara vettigt?

    Tack Arne!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s