Jag vill ha dig här.Jag vill hålla om dig.Jag vill se in i dina ögon.Jag vill kyssa dina läppar.Jag vill somna med dig.Jag vill vakna med dig.Jag vill att det är vi.Jag vill…Man får inte alltid som man vill…
saknad
Avstånd…
För långa. För mångaFörstör så mycket.Förhindrar oss att ses.Tiden det tar från mig till dig.För lång.För besvärlig.Stressig.Är det värt det? Jag vill tro det...
Kram
Snälla, håll om mig och säg att det blir bra...
Övergiven
Övergiven… igen…På riktigt eller i fantasin?Svårt att säga.Ibland kan jag inte skilja dem åt.Ibland är fantasin så stark och realistisk att skillnaden är hårfin.Svår att avgöra.Men det är väl känslan som räknas.Min känsla.Den säger att jag är övergiven.Att jag inte är värd att lägga tid på.Så om den är verklig eller påhittad spelar ingen roll.Den … Fortsätt läsa Övergiven
Om jag ändå kunde få ro…
Jag vet vem jag är. Vad jag känner. Vad du känner. Jag kan andas. Pulsen är normal. Jag har tid. Vi, tillsammans. Ser varandra. Älskar. Jag dig och du mig. Harmoni och balans. Ett liv som är bra. Detta är vad jag önskar, men istället river vargarna i bröstet.
En ängel…
Vem är du? En ängel? Utsänd enbart för mig? Ett ljus i mitt mörker? En väg ut, till något nytt? En ny början? Eller en dröm? En illusion? Skapad i min egen förtvivlan? Vill du mig väl? Vill du mig ont? Vad vill du? Rädda eller sänka? Är tårarna som grumlar mina ögon av kärlek? … Fortsätt läsa En ängel…
Nyckeln…
Min nyckel. Fortfarande på kroken innanför din dörr. Min nyckel. Den som var din. Det lyser i ditt kök. Kanske ska jag gå in. Knacka på och be om den tillbaka. Säga vad jag känner. Kanske bjuder du in. En kopp te. Säger att du gjort ett misstag. Att du ångrar dig. Att du vill … Fortsätt läsa Nyckeln…
Skyldig…
Förbannelser slår hårt över min kropp. Sticker djupt i hjärtat. I min själ. Ändå står jag kvar. Skyldig. Jag ser hur du brister. Går itu och krossas framför mina ögon. Slå mig. Hata mig. Krossa mig som jag just krossat dig.
Hur kan det vara så…
...att du kan känna sig som mest ensam trots att någon står vid din sida...?
Det som var…
Så nära, ändå främlingar. Bortglömda av varandra. Kanske medvetet för att göra det lättare. För att slippa gråta öppet. Slippa fråga varför. Det bara är och vi flyter med. En gång var vi varandras. Nu är vi vänner. Försökte vi eller lät vi det bara hända? Minnen lever kvar men våra själar går skilda vägar.
