Underbar... gemenskap. Vedervärdig... ensamhet. Julen ska va en glädjens tid... En fröjd späckad med kärlek... Där alla får vara med och synas... Älska och älskas... Det är jul... En tid att träffas... En tid av gemenskap där trängseln bland människor är någons lycka... någon annans förbannelse... Där essensen av att vara sedd och älskad drunknar … Fortsätt läsa JUL…
Människor
Bränd & Förändrad…
Att ta klivet. Stiga fram, ut ur mörkret. Synlig. Blottad för bedömning. Låta dem se vem du är. Inte den du var. Förändrad. Skygg. Rädd... att bemöta ifrågasättanden. Höjda ögonbryn. Kommentarer. Vad ska de tro? Du är du men inte den du de känner. En ny person. Människa. Själ. Du är rädd men måste våga. … Fortsätt läsa Bränd & Förändrad…
Om jag ändå kunde få ro…
Jag vet vem jag är. Vad jag känner. Vad du känner. Jag kan andas. Pulsen är normal. Jag har tid. Vi, tillsammans. Ser varandra. Älskar. Jag dig och du mig. Harmoni och balans. Ett liv som är bra. Detta är vad jag önskar, men istället river vargarna i bröstet.
Ovisshet…
Ovisshet. Ett stort svart i magen. Vad är jag? Någon att åtrå eller bara en leksak? Ett tidsfördriv? Frågorna ställer jag men svaren uteblir. Tystnad. Kroppsspråket är tvetydigt. Vad är på riktigt och vad är fantasi? Är allt bara en saga? Något jag bara fantiserat ihop i min enfald för att jag verkligen trodde att … Fortsätt läsa Ovisshet…
Är det du…?
Är det du? Jag tror det... Som ska skaka om min värld? Det känns så... Få mig att vakna till liv? Om du låter mig... Som ska få mig att känna? Det vill jag... Är det du som ska få mig att älska? Ja, det är jag...
En ängel…
Vem är du? En ängel? Utsänd enbart för mig? Ett ljus i mitt mörker? En väg ut, till något nytt? En ny början? Eller en dröm? En illusion? Skapad i min egen förtvivlan? Vill du mig väl? Vill du mig ont? Vad vill du? Rädda eller sänka? Är tårarna som grumlar mina ögon av kärlek? … Fortsätt läsa En ängel…
Samvetet…
Det gör ont. Fy fan vad ont det gör. Du tar över min kropp. Förgiftar mitt sinne. Plågar mig. Med all rätt... Jag sårade djupt... Oförlåtligt? Kanske... Men inget annat fanns. Ärlighet... Smärta... Bryta... Konsekvensen... Slagen i dina järn. Fast. Lidande... med all rätt...
Nyckeln…
Min nyckel. Fortfarande på kroken innanför din dörr. Min nyckel. Den som var din. Det lyser i ditt kök. Kanske ska jag gå in. Knacka på och be om den tillbaka. Säga vad jag känner. Kanske bjuder du in. En kopp te. Säger att du gjort ett misstag. Att du ångrar dig. Att du vill … Fortsätt läsa Nyckeln…
Skyldig…
Förbannelser slår hårt över min kropp. Sticker djupt i hjärtat. I min själ. Ändå står jag kvar. Skyldig. Jag ser hur du brister. Går itu och krossas framför mina ögon. Slå mig. Hata mig. Krossa mig som jag just krossat dig.
Hur kan det vara så…
...att du kan känna sig som mest ensam trots att någon står vid din sida...?
