Ångestkramar

Du kramar.

Till en början är det inget.

Känns knappt.

En förnimmelse över bröstet.

Obehag.

På väg att bli sjuk?

Det är så det känns.

Tyngd.

Men innerst inne vet jag.

Det är du.

Du är tillbaka.

Ovälkommen.

Inte inbjuden.

Ändå står du där.

Tränger dig på.

Våldgästar.

För hur länge?

Det finns inget svar.

Bara att du är.

Klänger.

Kramar hårdare.

Jag vill inte.

Det struntar du i.

Vad jag vill är oviktigt.

Regler gäller inte dig.

Hårdare igen.

Om min strupe.

Mitt hjärta.

Min själ.

Snälla, sluta kramas.

Snälla…

2 reaktioner på ”Ångestkramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s