Förut kunde vi göra ett bra jobb. Vi hade roligt. Hann göra det vi skulle. Vi hade tid stanna upp en stund och prata. Växla några ord om ditt och datt. Bry oss om varandra. Ta hand om varandra som goda kollegor.

Trivas.

Nu finns ingen tid.

Det vi förut gjorde på två ska jag nu hinna själv.

Jagad!

Ingen att prata med och hade jag det så är tiden så pressad att vi ändå inte hunnit.

Det som i grunden är ett bra jobb är förstört.

Den trevliga arbetsplats vi hade, bra stämning, tid, ork och hur vi stöttade varandra är borta.

Stoltheten har runnit av oss.

Människan är bortglömd. Utbytbar i jakt på pengar.