Du kramar.

Till en början är det inget.

Känns knappt.

En förnimmelse över bröstet.

Obehag.

På väg att bli sjuk?

Det är så det känns.

Tyngd.

Men innerst inne vet jag.

Det är du.

Du är tillbaka.

Ovälkommen.

Inte inbjuden.

Ändå står du där.

Tränger dig på.

Våldgästar.

För hur länge?

Det finns inget svar.

Bara att du är.

Klänger.

Kramar hårdare.

Jag vill inte.

Det struntar du i.

Vad jag vill är oviktigt.

Regler gäller inte dig.

Hårdare igen.

Om min strupe.

Mitt hjärta.

Min själ.

Snälla, sluta kramas.

Snälla…