4 reaktioner på ”Jag saknar dem

  1. En konstig sorg och saknad när de dör, som om något togs ifrån mig personligen. Just det, de ska bara finnas här omkring oss, men det kan jag tycka även om andra nära som dör. Som om jag inte riktigt vill, kan släppa taget om dem, döden är ju sällan välkommen när den än dyker upp. Här där jag bor bodde Hasse Alfredsson och sista gången jag såg honom var han skruttig, nu går han snart tänkte jag, samma med Orup, han som förmedlade nyheter på tv under uppväxten, minns du honom, han var bra. Då bodde han i området och jag såg honom då och då, tänkte precis samma sak om honom och så dog han. Konstigt ibland att jag kan känna på mig när det är dags att gå, maken tyckte väl jag var lite knäpp när vi var yngre men han har väl lärt sig genom alla år att jag tydligen har en släng av, ja vad ska man kalla det? Gåva? Vilken jäkla gåva va. Fridens …

    Gilla

    • Det är sant!
      Ändå känns det som en omöjlighet att de är borta. De har ju ”alltid” funnits. Som föräldrar, de har alltid funnits och vare sig man tycker om dem eller inte så är det väldigt underligt att de bara försvinner en dag.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s