Nyckeln…

Min nyckel.

Fortfarande på kroken innanför din dörr.

Min nyckel.

Den som var din.

Det lyser i ditt kök.

Kanske ska jag gå in. Knacka på och be om den tillbaka.

Säga vad jag känner.

Kanske bjuder du in. En kopp te. Säger att du gjort ett misstag. Att du ångrar dig.

Att du vill att det ska vara vi.

Kanske kysser du mig.

Kanske stannar jag över natten.

Kanske våra nakna kroppar möts…

Kanske låter jag nyckeln hänga när jag går.

Kanske…

Kanske öppnar du inte alls.

Kanske är mitt besök förgäves.

Kanske postar du nyckeln i ett opersonligt brunt kuvert.

Inget brev.

Inga ord.

Bara min nyckel.

Jag sprättar och den faller tungt till golvet.

Min nyckel… den jag vill ska vara din…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s