Kan vi sakta ned?
Ge det lite mer tid?
Att känna.
Tänka.
Prata.
Det som i stressen kommer i andra hand.
Skjuts undan.
Glöms bort.
Tempot är högt.
Vi glömmer varandra.
Oss själva.
Livet.
Vem springer fortast?
Vem får mest gjort?
Vem stiger först ner i graven?
Kanske är det jag.
En innerlig önskan,
att jag inte rusade förbi och
missade det som var viktigt.
Missade livet.
Ja så sant!
GillaGilla