Att skriva. Underbart. Vedervärdigt.
Känslan när det flyter kontra känslan när orden inte kommer alls. Något gör att man fortsätter. Exakt vad det är vet jag inte. Jag är inte intresserad av att synas, ta plats eller prata om mina skapelser, så varför gör jag det?
Är det värt allt slit?
Svaret är ja!
Lyckan när tankar och känslor lyckats rinna ner ifrån hjärnan och ut på pappret är obeskrivlig. När det som ska förmedlas blir just det utan krusiduller.
När det bara blir bra.
Att få vara 100 % nöjd är dock ändå en omöjlighet. Jag känner ingen som skapar som någonsin är helt nöjd med sina verk. Jag är aldrig nöjd. Tycker jag att det är bra hittar jag ändå något varje gång jag läser igenom texten. Alltid.
Men man får sätta en gräns. Tvinga sig till att nu är det bra. Nu räcker det.
Nu är det färdigt… jag ska bara…