När livet består av ett sökande efter en plats att må bra. Att hela tiden försöka ta sig ur det onda för att hitta tillbaka till sitt goda jag.

Då välmåendet på alla plan var bra.

Det sliter. Tar mycket energi från det liv som pågår just nu.

Och känslan av misslyckande som uppstår då man kravlar sig ut ur mörkret för att upptäcka att det man kämpat för inte riktigt finns.

Har det någonsin funnits eller är det bara en illusion skapad av en hjärna som lurar sig själv med förgyllda minnen?

Ett ljus att söka sig mot?

Jag vet att jag aldrig kommer tillbaka till den människa jag en gång var. Omöjligt att finna känslan från en svunnen tid. Jag måste hitta formen den har idag.

Så är väl livet hur man än mår.