Denna fiktiva pennfäktare som gärna vill dela med sig av sina genomtänkta och ibland ogenomtänkta ord till världen.
Ja men det är klart att alla vill ha så höga betyg det bara går. Lärare, föräldrar och framför allt eleven själv.
Detta för att komma vidare i livet mot sina drömmars mål, om de nu innefattas av skolbetygen. I andra fall kanske betygen är helt oviktiga.
Betygen engagerar alltså inte bara eleven själv utan även många runtomkring. Föräldrar, släkt, vänner mm som därmed tycker sig ha rätten till att med någon slags lobbyverksamhet påverka dem till det bättre. Telefonsamtal, mail och möten med skolan är inte ovanliga i ämnet. Kommer eleven hem och berättar om att den blivit orättvist behandlad och tycker att betyget ska vara högre så rycker föräldralobbyn ut snabbare än räddningstjänsten till en allvarlig olycka eller brand. Man kan inte tänka sig att ens egna barn som är så ordentlig och jobbar så hårt med skolarbetet skulle vara värd ett lägre betyg, det går ju bara inte för sig. Ändra det eller så går vi ut i media och berättar om hur eleverna bemöts på denna skolan och de orden skrämmer vilken rektor som helst. Dålig publicitet när valet av skola är fritt är lika med döden.
Här ställs alltså krav på den professionella läraren som i slutändan inte spelar någon som helst roll. Betygen ska sättas så att eleven och alla runtomkring är nöjda och glada och absolut inte efter elevens kunskaper och ansträngningar i skolan bedömda av en professionell yrkesutövare.
Föräldrar vet alltså bättre om hur man bedömer elever i svensk skola efter de kriterier som finns… iallafall då det gäller det egna barnet.
Jag funderar på hur många som skulle acceptera att bli så totalt omyndigförklarade i sitt arbete som många lärare blir varje gång betyg och omdömen ska sättas.
Cyril von Geeten
Herr Arnes 
Jag försöker utgöra en motvikt. Jag vill verkligen så långt det är möjligt försöka tala om för mina barn att deras värde inte mäts efter deras prestationer. Det är svårt för man står rätt ensam i den falangen. Men jag säger alltid till lärarna att de ska tänka att mina barn ska få information om vad som är ”lägsta tänkbara nivå” för att klara sig med godkänd. Sen säger jag till barnen att sikta på det och inte mer än så. De behöver energin till annat. De är tonåringar. Deras hjärna håller på explodera av hormoner, grubblerier och de ska försöka hitta sig själva, sitt sociala sammanhang och lista ut vad de vill och för första gången i livet ska de liksom skapa en identitet på riktigt. Dessutom släcks liksom delar av hjärnan typ. De blir lite oempatiska och egoistiska samtidigt som de jämför sig med andra hela tiden. Alltså jag behöver bara tänka tillbaka en sekund för att minas den hemska upplevelsen av att vara tonåring med alla de krav som finns. Dessutom är betygssystemet inte ens anpassat efter deras utveckling, vi kräver liksom mer av dem än deras hjärna förmår. Så att försöka få höga betyg är inte aktuellt. För sjutton! Överlev bara och se till att få godkänd. Blir det F ja då vänder jag mig till läraren och frågar: hur har du/hur kommer du hjälpa mitt barn att gå från F till E? HUr kommer du stötta upp här?
Betyg är ett djävulsskap om du frågar mig.
GillaGillad av 1 person
Du är så klok och ett föredöme! Önskar fler tänkte och agerade som dig. Det här jag skriver om gäller ju långtifrån alla men ganska många ändå som inte kan acceptera att deras barn får ett ,enligt dem, för lågt betyg och försöker påverka skolan att ändra det. Lite ställa läraren till svars och en del rektorer hänger på för de vill inte att deras skola ska få dåligt rykte.
Håller verkligen med om att betyg är ett djävulsskap. Och jag mår så dåligt när styrande människor tror att ju tidigare barnen får betyg desto bättre för då lär de sig mer. 🙈
Du är så bra! Tack för svaret😊
GillaGilla